Det brukar jag tänka ibland, man lever bara en gång, så va fan jag kan lika gärna njuta av den till fullo. Varför ska jag hålla på att försöka äta nyttigt och inte få äta godis när jag själv vill? En pizza vore ju så himla gott! OCh choklad....mmmm...

Men sen tänker jag att visst, jag lever bara en gång, men det livet jag har vill jag oxå leva länge och må bra. Att äta hälsosamt och inte unna sig godis och pizza varje dag hjälper mig på traven. OCh dessutom har man ju så mycket mer ork!

Och träningen sen, det är ju så roligt!  Jag tränade ju aerobics som vanligt i måndags och efter det hade jag och Anna en instruktör inbokad till gymet. Så nu har man ett program att gå efter på gymet oxå. Och det ska jag börja med på allvar! Dessutom har jag bokat in mig på ett killerpass imorgon och hoppas att jag överlever den. Det är step/styrka, 75 min pass. Jag har fixat det en gång i tiden, det var visserligen nåt år sen men ändå.... Får väl rapportera det imorrn då...

Appropå överleva, tittade precis klart på miniserien om Tsunamin. JAg hade spelat in den eftersom jag hade lite svårt att bestämma mig om jag verkligen ville se den. På ett sätt tycker jag det är hemskt och helt ofattbart att man gjort en miniserie om detta 2 år efter att det verkligen hände. Samtidigt är man nyfiken hur dom gjort det, hur dom berättar historien. Så med väldigt blandade kännslor började jag titta på det. Det var ändå en väldigt bra serie tyckte jag. SItter här med röda ögon nu bara, man grät ju en hel del. MAn minns alla öden man läste om i tidiningen o hörde folk berätta om. I serien var det ett par som förlorade sin dotter på 6 år och jag kan bara tänka mig hur jag skulle ha kännt mig ifall jag varit i deras situiation. Jag hade nog gått under!
Jag är glad ändå att folk faktiskt har börjat åka tillbaka till Thailand igen, folket där behöver turismen och nuförtiden finns ju tsunamivarnare... Och samtidigt kan man ju faktist tex bli påkörd av en bil hemma o bli dödad så man ska ju inte vara rädd att åka iväg bara för att det hänt saker där.
Det visar dock iaf hur kort livet kan vara och att man verkligen ska ta vara på den tid man har. Jag älskar mina barn över allt annat och skulle dö om det hände dom nåt. Så jag tänker njuta av varje minut jag får med dom, även fast dom ibland kan gp mgi på nerverna.....

Jaja, jag skulle eg inte bli sentimental här o nu men miniserien berörde mig massor.
Nu ska jag se på måndagens cityakuten och sen blir det sova för mig med, resten av familjen ligger och sussar redan sen en timme tillbaks....

Och just det, stegrapporten då:
Måndag:9566 steg, varav 2407 raska steg (20 min)
Tisdag: 9576 steg, varav1786 raska steg (18 min)
Idag onsdag: 10568 steg, varav3550 raska steg (33 min)

Ha det gott vänner!!