låg jag inne på BB och hade jävulskt ont!! Alltså jag skojar inte! Hade varit inne från förmiddagen, med lite molande värkar redan sen kl ett på natten. När maken åke till jobbet på morgonen så ringde jag till BB och frågade hur vi skulle göra då jag eg hade tid dit till förmiddagen. Skulle skrivas in för planerat snitt dagen efter men nu hade ju värkarna satt igång så jag undrade lite vilken tidsperspektiv vi skulle ha. Barnmorskan jag pratade med tyckte jag skulle gå o lägga mig och komma in senare. Maken gick alltså o jobbade några timmar, men kom hem vid tio då vi åkte in till BB. O trots att jag bara var öppen 1 cm fick jag juu så kalrt stanna kvar, iom att jag ändå skulle ha skrivits in den dagen. Dagen gick emd värkar som kom o gick, belv intensivare men öppningsskedet gick långsamt. Kl fyra på em var jag öppen 4 cm. KVällen gick och jag fick baa ondare och ondare och trodde jag skulle dö och jag var ff bara öppen 4 cm. Så exakt 8 å5 sedan den här tiden (21.30) så kom en läkare in och tyckte att vi skulle gära ett planerat snitt. Minns att jag frågade om jag fick vara vaken, för annars ville jag inte att detta skulle göras. :) Och det fick jag ju så klart, för det var inget katastorfsnitt, bara ett akut.  Så kl 23.50 föddes min underbara son Linus, en stor och välskapt pojke på 54 cm och 4295 kg. OCh det sjuka är att jag minns det som igår! Minns tom min kommentar till maken då jag låg där med mina värsta värkar: "Bara för att det gör ont betyder inte att jag inte vill göra om det är, bara så du vet!!" :)


Linus 8 år idag!! Hipp hipp hurra!!!!