Ett helt år har gått sen jag flyttde till min helt egna lägenhet! Faktiskt ett år och en vecka om vi ska vara petiga! Och jag mår bra! Jag trivs med mitt liv! Barnen mår bra och verkar inte ha tagit skada av vår separation. 

 

Att leva som singel-mamma med barnen varannan vecka har både sina för och nackdelar. I början tyckte jag det var kul med helgen när barnen gick iväg till sin far och jag kunde hitta på vad jag ville. Men sen när söndagen kom kännde jag mig ensammast i hela världen o saknade barnen oerhört mycket....Men med tiden har även den biten blivit lättare.

Jag har passat på att göra allt jag velat och kunnat och har njutit av varje sekund....dock har det ju sina nackdelar....nöjen kostar en del.... men men vad gör man? Man lever ju bara en gång...eller? :)

 

Men nu ett år senare kan jag uppskatta min egen-vecka, passa på att faktiskt bara vara och inte hitta på en massa jämt. Man måste inte alltid ha allt planerat jämt har jag kommit på, utan att ha dagar när man inte har planer är guld värda oxå. Att kunna vara spontan är oxå nåt som jag uppskattar. Missuppfatta mig nu inte dock. Jag älskar mina barn över allt annat och de går alltid först. När barnen är hos mig är de nummer ett!

 

Kärleken har jag inte hittat än men tänker inte heller ha brottom.... Det kommer när det kommer!  Däremot är jag inte främmande för att hitta nån igen. Jag känner mig redo för nåt nytt... Trodde jag hade nåt på gång i somras när jag dejtade en kille.....men det visade sig bara vara något roligt o bra att ha...just då iaf. Men med facit i hand, det var bra att det inte höll....jag hade inte varit redo för ett förhållande då.... Har nog behövt den här tiden att leka av mig lite och hitta mig själv igen. 

 

Och som sagt....vem vet vad som väntar bakom nästa hörn? :)